Skulle ju inte snacka skit om andra

Ibland känns det så illa. Ja, i magen alltså. När jag sagt något dumt eller dömande om någon annan icke-närvarande person. Det är inte snyggt och går totalt på tvären med yoga-filosofin som jag nu är helt insnöad på och läser mycket om. Det är så lätt att läsa, men att omsätta tankarna i handling… Kära nån! Den skit man pratar om andra är ju egentligen en spegling av ens egna tillkortakommanden. It takes one to know one säger de i det stora landet. Det ligger något i det. Spegling heter det på psykologitugg.Igår kväll funderade jag över detta och bestämde mig för att prova idag. Inget ont om någon skulle slinta över mina läppar. Jaha. Och hur gick det då? Om vi säger så här: Jag gör ett nytt försök i morgon. Då ska jag klara av det längre än tio minuter från det att jag kliver över tröskeln till jobbet och färre än sju gånger. Fast det var ju ganska bra att jag inte hade något ont att säga om sju olika personer. Det var bara två. Och det var egentligen inga stora grejer, men de hade ju ingen chans att förklara sig när de inte var närvarande så nu blir det nytt försök. Ja, vad fan. Det kan ju inte vara fel att försöka bli en något bättre människa. Shanti på er!