En fråga om massa av en rutinerad bantare till hjärnkirurgen

21 maj, 2011
By

Fy fan. Att det ska vara så svårt fast det egentligen är hur lätt som helst. Att optimera fettmängden för den där vackra och smäckra kroppen och för att må bra. Ok. Ät lagom och motionera. Japp. Vad är då lagom? Kan man äta lagom av allt? Hm. Sedan finns det olika tricks som kallas för dieter. På Apoteket kan man köpa Allevo bars som i det närmaste är som godis. Banta med chokladsurrogat? Äta som Atkins föreslår eller Viktväktarna eller……………………? En oändlig lista på dietmetoder kan här göras och varför finns de? Jo, för att den som provat på en metod som inte funkade så testar de någon annan. Det handlar om att skuldbelägga vissa typer av mat beroende på vilken metod vi talar om. Är det sunt? När man tar det där jättegoda som inte finns med i planen så har man i värsta fall SYNDAT. Hoppla! Allvarliga ting som jag trodde hörde kyrkans retorik till. Konsekvensen blir känslor av skam eller skuld. Den yttersta konsekvensen av skulden är att man straffar sig själv med hårda ord och att man slutar hålla diet och återgår till gamla vanor. När allt är testat och om man far illa av andra sjukdomar eller riskerar att fara illa så opererar man sig i magen. Man krymper ihop kistan så att man inte får i sig så mycket. Det är smart, ingalunda ofarligt och modigt av de som vågar. Jag vågar inte. Jag vill inte gå på någon mer diet. Jag vill ha en sund inställning till min kropp och till mat. Det är huvudet som behöver ändras om. Vilken diet gör det? Jag behöver inte vara pinnsmal. Men jag vill känna mig stark och hyfsat smidig. Jag vill kunna förstå att små steg också är steg att räkna med. Hallå! Hjärnkirurgen? Tar du emot mig?

Share

Leave a Reply