Dumma Björklund!

Återigen säger Björklund vad som ska göras i skolans värld. Han efterlyser mer civilkurage från de vuxna i skolan. ”– Vi måste återupprätta trygghet, ordning, studiedisciplin och respekt för varandra i skolan. Det är en långsiktig process, men vi kan börja med att ha mer civilkurage, säger Jan Björklund.” (Aftonbladet idag). Ok. Bra tänkt, men hur? För några år sedan var jag tvungen att fysiskt flytta ut en elev ur klassrummet. Jag var absolut inte hårdhänt, men jag bar ut honom under hot med att han skulle polisanmäla mig. Jag tänkte snabbt  att visst kan han göra det och jag kände en nervös känsla fladdra till i maggropen, men tänkte att det jag gjorde var rätt och att det skulle säkert polisen inse också. Så jag svarade honom:

-Gör det du.

Nu blev jag inte polisanmäld och han störde inte mer på lektionerna efter detta. Han behövde en gränssättning, men det är sådana situationer som gör oss lärare tveksamma till att ingripa för man vet inte om det är rätt eller om man kommer att få eleven, föräldrarna eller polisen på sig. Ibland känns det som om det är elevens ord som väger tyngst och lärare blir fällda. Eller också blir läraren anmäld till den av Herr Björklund inrättade skolinspektionen. Återigen sägs det till om vad skolan ska göra och många gånger är det självklara saker, men ingen talar om HUR vi ska göra. Det är tröttsamt. Hur skulle det vara om vi lärare ställde lite krav på hur föräldrar fostrar sina barn? Alla vuxna har egentligen en skyldighet att lära ungar att vara snälla (förväxla inte snäll med mesig), empatiska och socialt kompatibla. Så har det varit sedan Hedenhös tid och ska så vara. Dumpa inte allt på skolan. It takes two to tango, som det brukar heta. Vi vuxna måste dra åt samma håll för att kidsen ska haja vad som är rätt och riktigt.