Bryt ihop och kom igen eller vad fan ska man göra?

Ok. Vi tar det här med vikten först så är det klart. Jag väger för mycket och det kan klart vara en orsak till mitt trasiga knä. Då var det sagt så var det klart, fast man kan ju ha i minnet att det andra funkar utmärkt vilket är tur det.

I morse var jag pÃ¥ vÃ¥rdcentralen igen för att se hur det gÃ¥tt efter en veckas hyfsat lugn och mÃ¥ttlig cirkulationsträning. Det gör inte sÃ¥ förbannat ont nu sÃ¥ det gÃ¥r att lägga till lite styrketräning vilket känns skönt. Ordinationen nu är ett träningsprogram, inte gÃ¥ eller stÃ¥ om det inte är absolut nödvändigt, använda Ã¥tminstone en krycka, inte sträcka ut knäet och inte göra nÃ¥got som gör ont. Ok. Planen för 3 veckor framöver. Detta kan jag stÃ¥ ut med och att det tar Ã¥tminstone 4-5 mÃ¥nader innan det är bra och ca 1 Ã¥r innan det är helt Ã¥terställt i ledbandet. Nu till brytgrejen. Minisken är skadad. Nu är det inte längre kanske utan att den verkligen är det. En övervikt, ett paj knä som sätter stopp för promenader och simning är ingen bra kombo. Men! JAG FÃ…R CYKLA! Nice! SÃ¥ jag bryter ihop lite idag och sedan är det cykla pÃ¥ som gäller. Det finns ju finfina lopp i sommar sÃ¥ jag fÃ¥r se hur det gÃ¥r med träningen i nÃ¥gra veckor. Det är ju lättare att träna för ett visst bestämt mÃ¥l än för det där halvdiffusa ”jag mÃ¥ste gÃ¥ ner i vikt”. Det ger bara hjärnspöken och skuld.