Om att gå emot sunt förnuft

Det här är min blogg. Här får jag skriva vad jag vill. Det gör jag också. Idag ska jag gnälla. Det gör ont i knät. Ändå ska det tränas. Jag har precis hoppat av cykeln och hela passet handlade i stort sett om vilja. Det gjorde ont och då säger sunt förnuft att man ska sluta med det som gör ont. Detta faktum gäller inte vid artros. Om smärtan blir värre så är det helt ok och den ska ha gått tillbaka till samma läge som den var innan träningen inom 24 timmar. Gör den inte det har man tagit i lite för mycket. Så där satt jag på motionscykeln och försökte övertala mig själv att fortsätta fast det gjorde ont som helvete. Nåja. Det blev i alla fall 30 minuter som jag hade bestämt innan och medelpulsen blev dock inte mer än96 och max 126 idag. Men det kanske kan få vara ok om den stora mentala striden handlade om att hoppa av cykeln eller fortsätta tiden ut. Jag vet. Jag behöver träna mig i att inte alltid ha så höga krav på mig själv också. Tänk att det hela tiden finns utrymme för förbättringsåtgärder!