Vågat att mäta sig

Idag var det dags för vågen och mätning medelst måttband på strategiskt uttänka ställen såsom över arslet, överarmar etc. Vågen visade blott ca 2 kg ner på en månad så det var en liten besvikelse. Det sägs ju att muskler väger mer än fett, men det är ju bara en dålig ursäkt tänkte jag. Sedan gick jag och mätte mig och skrev ner allt på en lapp. Lite senare drog jag igång datorn och skulle föra in siffrorna i Shapeup. Fan,nu har jag mätt fel tänkte jag när jag när jag såg förra månadens midjemått och skulle skriva in dagens. Jag fick mäta mig igen och det var då själva den. Jag hade minskat 10 cm i midjan och några över arslet och lite här och där. Chock! Pratade med sjukgymnastAnna om detta och hon sa att det är midjemåttet som är det viktiga, att jag lagt på mig muskler och att de väger mer än fett, att jag inte ska gå ner i vikt fortare för då ryker det muskler också, att det är bättre att vara vältränad och tjock än smal och otränad och att jag ska inte ha så bråttom för det handlar om en livstilsförändring. Ok. Jag ska alltså bli en sportig person med tålamod och som föredrar popcorn framför en chokladbit. Fan vet om jag inte kommit en bit på den vägen i alla fall. Nu är det en utmaning att inte mäta framgång med vågens hjälp. Nu är det måttband, hur mycket bättre knät känns och inte minst hur mycket lättare träningspass och uppförsbackar går. Cykla lugnt gott folk!