Det är skillnad på mot och med

Jag är överviktig. Jag hoppas verkligen inte att det uppfattas som att jag tror att jag är viktigare än alla andra. Det som åsyftas är min kropps faktiska massa. Den är massor. I många år har jag kämpat mot övervikten. Ibland har vikten reducerats ordentligt och ibland endast en aning med hjälp av diverse olika dieter. Motion har naturligtvis varit en del av planen då det har svultits i någon strange diet. Det intressanta med det här är inte vad som görs och vad som inte görs, utan istället vad som försiggår i skallen. Jag är övertygad om att vi överviktiga inte behöver en massa kost- och motionsråd. Vi kan allt sådant och skulle kunna agera som dietister själva. En psykolog eller samtalsterapeut, gärna med KBT eller ACT i sin verktygslåda, skulle vara mer lämplig. Det är ett förändrat mindset som behövs, tror jag, där glädje är en viktig komponent. Hur många gånger hör man inte i huvudet att ”jag måste gå ner i vikt”. Sedan späker man sig på allehanda vis och kämpar emot både olust att träna och för att äta nyttigt bara för att man MÅSTE. Det blir en kamp emot sig själv och sin egen kropp. Till slut orkar man inte kämpa och skiter i det. Följden blir att vikten smyger uppåt igen. Ska det bli någon förändring behöver man spela med sin egen kropp och inte konstra till det. Känna efter vad som är bra för en att äta och framför allt upptäcka rörelseglädje. Verkligen känna att det är riktigt roligt och att kunna vara stolt över att kunna göra fysiskt krävande saker även om man har en kroppshydda modell extraordinär.

Anledningen till denna nyvunna insikt är att jag idag fick ett plötsligt anfall. Det var så att jag behövde röra på mig efter många timmar vid skrivbordet. Inte så att jag ville utan för att jag vet att kroppen mår bra av det och att jag måste röra på mig så kroppen inte stelnar ihop fullständigt. En promenad med stavar var planen. Det enda som är roligt med det är att ta tiden och pulsen och se förbättring. Nåja. Musiken i lurarna under promenaden är ju en liten källa till glädje också.  Anledningen till att promenader är så träliga är att man går och går utan något annat mål än att motionera. När jag väl tog på mig skorna kom jag på att jag har sittunderlag och långa träningsgummiband. Ute finns det träd, trappor, stockar, en slänt och en stor gräsmatta. Så jag gjorde en bana runt växthuset och lite runt med olika stationer. Glad som en speleman var det så dags att köra igång. Det var då jag kom på hur okomplicerat och roligt det kan vara att röra på sig. Tänk att man kan ha så kul utan att ta bilen till något gym! Fantiserar om vilka övningar som man kan göra och funderar över varför man inte har uteyoga.