Slumpgenerator i skallen och synd om framtidens historiker

Någon människa sa till mig att otur gå i tre. Det händer aldrig bara en tokig/dum/knasig/hemsk sak. Nä, börjar det så kan du räkna med att då händer det två till. Garanterat. Men idag slutade jag räkna någonstans vid den sjunde strulgrejen. För det är just precis det som kännetecknat den här dagen och som fått mig att längta till den analoga världen med penna och papper. Tack och lov är det inget allvarligare som har hänt än datorstrul, men det kan vara nog så frustrerande. Först var det ett program som skulle uppdateras som ledde till att datorn hängde sig några gånger. Omstarter löste det problemet. Sedan skulle jag ha onlinemöte med min kollega och då kopplar internet ner sig flera gånger under samtalets gång. Sedan skulle vi jobba med en onlinepresentation och då hängde det upp hela webbläsaren. Omstart igen. Sedan undrade vi varför ingen svarat på ett mejl som jag skickade förra veckan. Det visade sig att det inte gått iväg. Sedan skulle jag skriva en rapport. Drabbades av skrivkramp. Jag vet verkligen inte hur jag ska lägga upp det jobbet. Det bara fladdrar idéer helt random i huvudet.  Så nu blev det ett inlägg här i stället om teknikens jävlighet och förgänglighet. Vart tar allt vägen egentligen? Vi producerar mängder med ettor och nollor hela dagarna och ett fåtal av dem kommer ut på papper. Stackars framtidens historiker…