Att stilla sig, må bra och nyttan med påsken

3 april, 2015
By

fotspår

Ibland blir jag så trött på det där eviga tjattret i huvudet. Många gånger är det ett ohejdat kritiskt och strängt tjatter om saker som jag borde gjort bättre eller saker jag borde göra. ”Jag skulle ha sagt så till den där elaka gubben”,  ”hur ska det blir med det där jobbet” eller varför inte klassikern ”jag måste gå ner i vikt och motionera”. Ibland kan jag förvisso vara stolt över något jag gjort men den inre dialogen handlar mer om negativa och självkritiska saker än om positiva. Tankarna far endera bakåt eller framåt. Tämligen meningslös tjatter med tanke på att det som ligger bakåt i tiden går inte att ändra på och tankar om framtiden är endast spekulationer om något som ingen egentligen vet något om. Varför ska det vara så svårt att vara här och nu och vara nöjd med det? Så känns det och har känts ett tag.

Men nu är det ett mentalt skifte på gång. Det som känns roligt är att det faktiskt går ganska bra att svänga om tänket och framför allt att tysta den där tjatiga negativa rösten som går på repeat. En ledstjärna för mig i livet är att vara snäll. Då menar jag inte dumsnäll utan snäll så att andra får må bra och känna sig respekterade i min närvaro. För några månader sedan när huvudet var fullt av ”jag måste gå ner i vikt och motionera” kom jag att tänka på att jag är snällare mot andra än vad jag är mot mig själv. Det är inte rätt. Hur många gånger har jag inte försökt gå ner i vikt genom stenhård disciplin och ren viljestyrka som ingalunda handlar om snällhet utan snarare det rakt motsatta som bottnar i ett förakt som handlar om att tjockt är fult och ohälsosamt. Det har ju inte fungerat något vidare heller då jag gått upp i vikt efter avslutad diet. Vad skulle hända om jag blev snäll mot mig själv? Av en händelse dök en bok upp som handlar om hälsa oavsett storlek (HAES av Linda Bacon) och den fokuserar på att vara snäll mot sig själv och lyssna på kroppen. På det här sättet håller jag på att bli klokare på hur kroppen reagerar på vad jag äter. En annan syn på motion handlar om att jag rör på mig för att jag är snäll mot min kropp och den vill röra på sig. Inte för att jag ska gå ner i vikt. Det är inte det primära utan eventuellt en bieffekt.

Vad har jag då konkret gjort för att bättre lyssna in vad jag och min kropp vill och få ro i tanketjattret? Jag mediterar varje dag och nu är det så att jag vill inte vara utan den stunden på morgonen. Det handlar inte om något ”Aum” på en kudde på golvet med korslagda ben utan enkla guidade övningar i mindfullness på 10 minuter sittandes rakt upp och ner i kökssoffan. Till det använder jag en app som heter Calm. Det har gett mig en ro och mer fokus vilket påverkar hur dagarna ter sig och levs. Maten jag äter är väldigt mycket ren mat som är oprocessad för det känns bra, men godis kan också kännas bra ibland. Men då försöker jag verkligen känna efter om det är nödvändigt eller om jag bara vill ha det för att jag är stressad eller uttråkad. Sedan rör jag på mig varje dag på något sätt utan att mäta eller registrera det. Alla appar i telefonen som hade de funktionerna har jag tagit bort för att kunna fokusera inåt och känna efter istället för att någon jädra app ska säga ”good work” eller för att jag ska kunna få applåder på fejan för att jag varit duktig. Jag tar promenader och vill jag springa lite då och då så gör jag det. Vill jag köra ett yogapass i skogen så gör jag det och ibland cyklar jag ute och ibland inne. Ibland blir det Tabataövningar så det riktigt bränns i kroppen. Omväxling är kul! För att få mer tid till mig själv och inte bli stressad av externa händelser har jag gått tämligen hårt fram i alla digitala flöden som jag följt och prenumererat på. Jag har både tagit bort Twitterappen och städat i Facebookflödet. Massor av nyhetsbrev har jag sagt upp mig ifrån och det är så gött! Att förhålla sig till en massa saker som bara dyker upp  är inte bra har jag bestämt. Så om du inte läser det här blogginlägget förstår jag dig fast det har du ju redan gjort vid det här laget om du inte läser nerifrån och  upp.

Förmågan att kunna stilla sig och känna in är inte något som bara blir i detta snabba tidevarv. Kanske är det därför det är så viktigt med Påsk och andra högtider för att de sänder signaler om att stilla sig. I grund och botten handlar det om vilka mentala fotavtryck vi sätter i våra hjärnor. Jag vill i alla fall sätta ett par schysta 43:or fyllda med glädje, ro och energi i min hjärna.

Share

Leave a Reply