Andra klassens Internetmedborgare
Telefon och tillika Internet på landsbygden.
I onsdags när jag kom hem från jobbet var planen att jag skulle jobba med examensarbetet. Då fanns varken telefon eller Internet eftersom båda sakerna använder sig av ovanstående lina som definitivt inte är av fibertyp. Själva ledningen har hängt så där sedan i höstas men i onsdags så brast den tydligen. Jag felanmälde. Det skulle lagas tidigast på måndag. Stressad och pressad över att jag nu skulle få problem att göra mitt examensjobb i helgen gjorde att jag satte mig ner på trappen med en java i näven och brast i gråt. Skulle jag nu få ta med mig en massa böcker och våldgästa någon? Sitta på jobbet ensam? Biblioteket? Nej, de har inte öppet helger och kvällar. Åka in till högskolan och försöka få fatt i en dator bland alla småstressade examensskrivare? Nä. Jag blev så arg. Efter minst 30 ras på ledningen genom åren av olika svårighetsgrad blir man lätt arg. Jag ringde upp Telia och krävde ett ersättningsmodem av det trådlösa slaget. Det var kört eftersom jag har bredbandet via Bredband Östra Skaraborg. Då skulle jag ha reda på telefonnumret dit. Surfade på mobilen och möttes av en hemsida som kryllade av information om ”Vill du ha fiber?” eller ”Så här fort kan du surfa med fiber i din fastighet.” Dödens död åt dem. Till sist fann jag telefonnumret. Förklarar läget och vill ha ett ersättningsbredband. Nä. Det skulle jag ta med Telia. Till saken hör att mobilen har så taskig täckning att jag får sitta ute på trappan för att säkerställa att samtalet inte bryts. Så nu var jag inte bara ledsen, arg och stressad. Nu var jag även kall. Jag kände mig som andra klassens medborgare. Jag var inte värd att åtnjuta den moderna världens informationsteknologi. Felet på ledningen skulle de som äger ledningen laga tidigast måndag. Skanova heter företaget. ”Skanova har Sveriges i särklass största kommunikationsnät, access- och transportnät. Det når praktiskt taget alla hushåll och företag i hela landet” står att läsa på deras hemsida. Inte mitt hushåll. Dit når de inte.
Utmattad och ilsk gick jag och lade mig. Åkte sedan dagen därpå till Teliabutiken och förklarar alltihop för han som jobbade där och som också skrev examensarbete när han inte jobbade. Han tipsade mig om att man får ju köpa saker i deras butik och prova i 30 dagar. Jag tycker om honom. Han var snäll. Så nu provar jag ett trådlös lösning som funkar kalas. Men det kostar mer och har surfmängdsbegränsing. Han upplyste mig också om att om jag har fast bredband på Telia så har de lösningar som jag kan få låna om det fasta ballar ur. Så hejdå jädra Bosnet/Tibro energi inom en snar framtid som bjuder på ett så dåligt Internet som jag betalat för i alla år. Nilen åt dem!
Så här fort går Internet hemma hos mig. Om det inte stannar helt lite då och då.
Nu kanske du kära läsare tycker att ”Men vad är problemet? Det är väl bara att flytta då!”. Nix. Jag totalvägrar att bli en teknologisk flykting. Nu ska jag inte dra allt det där om en levande landsbygd och allt det där. Det är bara att konstatera att jag har inte dryga hundra tusen som det kostar att dra fiber hem till mig. Vi är tre hushåll och det är bara jag som skulle vilja ha fiber vilket betyder att vi inte kan bilda någon fiberförening som får fina gröna skyltar att sätta upp i väntan på fibern som skrytsamt talar om att fiber är på väg hit. Jag anser att det ytterst handlar om demokrati och jämlikhet. Statliga myndigheter, banker med mera har sina tjänster förlagda till Internet. Därför måste regering och riksdag göra så att Internetleverantörerna finner på lösningar som blir bra för alla oavsett var man bor. 34 % av svenskarna bor på landsbygden. Ska dessa bekosta fiberanslutningar eller betala för dyra trådlösa nät själva? Svaret är nej och jag anser att de fiberföreningar som bildats och som i regel lägger 20 000 kronor per hushåll på det är att betrakta som svartfötter. Det leder till att politikerna inte behöver verka för att landsbygden får samma digitala infrastruktur som i tätorten. Folk löser det ju ändå! Jag håller på att bli en av dem. Det trådlösa nätet som jag nu provar i 30 dagar max levererar en hastighet av 11 Mbit/s. Jag kan se film utan att den stannar och laddar samt spela Spotify utan avbrott. Jädrar vad fort tidningssidan laddar! Det är helt otroligt!
Ödets ironi gjorde att den gamla ledningen lagades idag. Nu bloggar jag på den uppkopplingen med en raketfart av 2,16 Mbit/s. Måste ju spara på den trådlösa 4G-surfen.
