Yrkesklinch

Det här är ett utkast som blivit liggandes ett tag. Tack vare en klok rektor, kloka jag (sa jag ödmjukt) och en klok skolpsykolog har nu denne elev fått adekvat hjälp. Men så här var det för drygt ett halvår sedan:

Socialtjänst har sina regler. Sjukvården har sina. Skolan har sina. Inom dessa regelverk förväntas vi kunna samverka för att kunna hjälpa barn och ungdomar som far illa. Det är verkligen en jättebra tanke och kan fungera i flera fall. Ibland fungerar det inte. I synnerhet inte då socialtjänst och BUP har starka åsikter om vad skolan borde göra utan någon större insikt om pedagogik eller skolan regelverk. Att pissa revir som grundar sig i en djup okunskap om varandras kompetenser leder ingen vart. På ett sådant möte var jag i veckan. Det var hemskt. Jag gick ifrån det mötet med en stor besvikelse där inget blev bestämt som var och en kunde göra för att hjälpa barnet. Mitt i smeten satt föräldrar med bekymmersamma miner och undrade vad som stod på när skolan rektor förklarar skollagen och socialtjänsten förklarar sitt uppdrag. I sådana lägen vill jag bara ställa mig upp och gå. Men för det är jag för feg. Det som sedan hände var att vi skildes åt utan någon konkret handlingsplan. Så här får det inte gå till!