Filterbubblor, åsiktskorridorer och det uteblivna samtalet

Det är tryggt att omge sig med likasinnade. Både på nätet och i verkliga livet. Det blir mindre gnissel då. Det är skönt att vara överens. Jag hänger inte i Facebook-grupper eller läser Twitterinlägg från de som inte delar mina värderingar. Skulle jag läsa om saker som inte passar mig så stänger jag ned den sidan och så är det inte mer med det eller? Fast egentligen borde jag stanna kvar och läsa det där obehagliga. Jag borde överväga hur jag kan bemöta det med något som kanske skapar mer balans i debatten eller som faktiskt kan såga rent felaktiga fakta som framställs som sanningar. Nä, gnisslar det för mycket tar jag mig bort från det och beger mig till mina trygga och likasinnade människor och medier. In i mina filterbubblor. Stig-Björn skrev en bra artikel om detta som sätter myror i huvudet.

”Enligt statsvetaren har klimatet skapat åsiktskorridorer.

– Människor är rädda att säga vad de tycker idag. Mycket på grund av att man döms om man säger det man vill eller tycker.

Hur bör man göra istället?

– Inte bojkotta varandra i alla fall. Lyssna och samtala.”

För något år sedan gjorde jag ett seriöst försök att ge mig in i andras filterbubblor som för mig gnisslar. Jag försökte engagera mig och ge en annan bild och öppna upp för samtal. Det gick ett tag, men sedan märkte jag att det tog så mycket energi och mitt goda humör blev lidande. Det  jag möttes av var ibland konstruktiva samtal, vilket var glädjande, men allt som oftast möttes jag av grova mothugg och inte ens en tillstymmelse till att lyssna eller att vara ett uns nyfiken. Full attack från första början verkade vara ledordet. Jag gav upp mitt försök till att ge mig ut ur mina egna filterbubblor. Det är just det som skaver. Att ge upp. För tystnar samtalet för att man är rädd eller inte orkar är det farligt. Mycket farligt.

Sångerna om frihet
om rättvisa och fred
sångerna om folket
som aldrig kan slås ned
sångerna om kärlek
som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

Ska nya röster sjunga Text och musik: Mikael Wiehe, 1988

Läs mer: Stig-Björn Ljunggren,  SVT