Långsamt leder också någon vart

Ibland är man inte på topp. Ibland deppar man lite och vad passar inte bättre än lite musik som förstärker känslan. Så där lagom så man orkar ta nya tag när anfallet gått över. Lisa Nilsson sätter fingret på Grids känsla denna mörka afton:

Jag har kommit att röra mej långsamt
Det har sina olika skäl
Benen de känns inte lätta
Lusten finns inte där

Jag har kommit att sluta försöka
Känslan är full av besvär
Magen den blir liksom ihopsnörd
Flödet finns inte där

Jag har kommit att fastna i mönster
När ett steg fram kostar tre steg bak
Där att vakna på fel sida
Det är ingen ovanlig sak

Och jag har kommit att jagas av tiden
Och går i ett tempo som inte är mitt
Min dygn är mycket mycket längre
Där skiljer vi oss vitt

Och jag vill skrika högt över hela världen
att jag kan andas av mej själv
och jag kan flyga runt vintergatan
och ta ner månen om ni vill
men jag vill va i lugnet inom mej

Men långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans
och långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans