Semesterstress – en paradox?

I tidningar under sommaren har jag haft en liten spaning på ett visst  ord, nämligen semesterstress. Det kan tyckas vara en redig paradox i och med att semester förknippas med ledighet och att ta dagen som den kommer. Men frågan är om det verkligen är en paradox? En slutsats som kan dras är att det är verkligen ingen paradox.  En annan är att stressen ser olika ut för oss var och en. Jag läste härom dagen på en annan blogg om att han inte kunde ligga i en solstol och bara koppla av utan var i tanken på pågående handgripliga projekt eller också var han tvungen att kolla upp något. Jag blev på sätt och vis glad över att det finns fler som jag och tänkte att det faktiskt kan vara avkoppling att göra saker. I synnerhet sådant som en inte hinner med i vardagen.  Eller så är det bara en rationell förklaring till varför solstolslivet är så svårt. Men samtidigt sympatiserar jag med dem som känner pressen av att hinna med en massa när en är ledig. Hinna umgås, besöka folk, ta hand om allt det som är försummat i hemmet och inte minst vara lycklig vilket helst ska synas på sociala medier. Det är kanske våra sociala medier som faktiskt är en bidragande faktor till semesterstress?

I år har jag sett flera som deklarerat på Facebook att de tar semester och är tillbaka om några veckor. Jag undrar om de inte kollar i smyg och egentligen drabbas av en väldig fingerklåda då de vill göra inlägg med räkkladdiga fingrar från den där vackra solnedgången på kusten?

Det kanske är som så att var och en behöver finna sin semester som gör att energin fylls på och hur det görs får lov att se olika ut. Det kan vara viktigt att våga säga nej och köra sitt eget race. Och har du svårt för att finna din väg kan stressforskarnas tips var till hjälp. Eller så skiter du i det och bara gör som du vill.

http://www.stressforskning.su.se/polopoly_fs/1.127769.1363085244%21/menu/standard/file/Semester.pdf