Automatik är inte alltid bra

Jag vet att det var ett tag sedan sist och det är så det är när jag hittar på lite för mycket nya projekt. Men den här bloggen har jag sagt är luststyrd så idag har jag lust att skriva en liten bit text. Det som far i huvudet är hur automatiska saker sätter människan i baksätet och får den att reparera skadan av det som skulle vara bra och ske alldeles av sig självt utan att man ens behöver tänka. Det är en fet vinkelvolt och inte minst alarmerande i dessa tider då artificiell intelligens prövas och diskuteras flitigt. Jag håller på att starta upp en webbsida som handlar om kognition i skolan. I samband med detta installerade jag en del programvaror och då hoppade Avast med. Jag vet att det är strategiskt dumt att programmera webbsidor kl. 02.30, man jag var i ett stim trodde jag. Avast var förr ett bra antivirusprogram och nu visade det sig vara ett virusprogram. För att göra en lång och helt vansinnig historia kort, så ledde en automatisk installation och främst avinstallation till att jag fick göra en ominstallation av Windows. Poff! Flera timmars arbete blev det sedan för att försöka få datorn att bli min igen med alla programvaror jag vill ha. Med detta i minne har jag klurat på om användbarhet kan gå för långt. När människan tappar kontrollen över vad tekniken gör tror jag att det leder till en fördumning av människan. Det kanske låter hårt, men vem fan orkar rätta till all skit som kan uppstå? Nu hävdar jag absolut inte att min dator är någon omnipotent robot som både städar, lagar mat och ger mig en kram när jag behöver det. Men tänk om den hade varit en robot och fått för sig att installera en ny, som den tycker är schysst, programvara. Golvmoppen åker i diskmaskinen, maten krossas mellan mig och roboten när den långsamt kramar mig så hårt att jag tappar andan. Det, mina vänner, tar tid att återställa. Nu ska jag rita lite. Med papper och penna. Totalt analogt.