Måste kategorisera
Den där jävla idioten! Å han som är så snäll! Men hur kan hon säga så? Vilken skön stil ungen har! Jag ska fan dra till en! Det var snällt gjort! Hur kommer det sig att jag har yttrat alla dessa saker och/eller hört andra uttrycka sig i liknande termer? Att snabbt kategorisera en människa utifrån den input den ger oss är betydligt mer laddat än att kategorisera en stol som en möbel som går att sitta på. Kategorisering kan tänkas gör livet lättare. Det är enkelt att avfärda någon och hävda att någon är en idiot baserat på något tokigt den har gjort eller sagt. Därmed exkluderar vi den personens goda sidor. Den här förmågan att snabbt placera in människor i en grupp är en grundläggande egenskap. Tänk om Sten Jägare 10000 år f.Kr. inte haft denna förmåga? Då hade han snabbt blivit offer för de djur han tänkt jaga. Så det ligger i våra gener att kunna snabbt diskriminera oväsentligt information och att kunna gruppera och kategorisera. Scheman är något som också förekommer i det här sammanhanget. Vi har alla scheman eller schemata för hur saker och ting är och förhåller sig. Om vi stöter på något som är nytt och som inte finns något schema för är det lättast att bara avfärda eller fly sin kos. Det kan handla om en så banal grej som hur kvällsrutinen är. Nattapinken, tvätta bort sminket, borsta tänderna, slänga av sig kläderna och hoppa i bingen är en rutin som sitter som ett schemata. Eller så har vi ett schemata för hur politiska åskådningar kopplas ihop med livsstil och världsåskådning. Dessa schemata kan sitta väldigt djupt och kan väcka alla möjliga känslor då nya tankar och sinnesintryck vill in i färdiga schemata. Är det jobbigt är det enkelt att avfärda någon som mindre vetande eller helt enkelt vägra att ta till sig det.
Kanske är det så att när befästa schemata utmanas som vi faktiskt lär oss något nytt? Nu för tiden behöver det inte vara lika livsavgörande eller rent av livshotande som det var för Sten Jägare en gång för länge sedan. Men ändå är det ibland svårt att konstruera nya schemata eller passa in ny input i gamla invanda schemata.
Till sist kan en ju undra varför i hela friden snurrade jag in på detta? Helt enkelt handlar det om att jag funderat på skillnaden på att döma någon kontra att fördöma/avfärda någon. Det handlar om att jag snabbt kan göra båda sakerna själv och dels för att jag ser i medier av olika slag hur snabbt människor kastas in i kategorier eller rent av avfärdas som idioter. Ta bara en grupp på Facebook ska du se hur snabbt en tråd kan flippa ur så att glåporden haglar. Visst är förändring besvärlig, men jag ska göra ett ödmjuk försök att stressa ner och därmed bli lite långsammare på att kategorisera. Den stora vinningen som jag ser det är att inte slösa energi på onödiga saker och eventuellt hinna se bra saker innan jag avfärdar nya input. Det fanns en snubbe som heter Covey och han säger ”Seek first to understand, then to be understood – First listen, than talk. Never otherwise”. Däri ligger utmaningen.
