Och hamstern den sprang
När jag känner att jag vill gå och lägga mig kl. 21 och varenda led värker i kroppen vet jag att det är tokigt. Då har jag kört på för hårt. Jag gillar inte att springa, men att köra långdistans med mitt eget psyke tror jag tydligen går bra. Men nu förstår jag att jag måste rekapitulera, sänka kraven på mig själv och le lite mer. Marie ska gruppera om sina styrkor och sätt upp ett rejält försvar. Det som har hänt är att tempot på jobbet av många olika saker är sjukt forcerat och i det har jag dragits med. Jag har blivit en gnällig kvinna som jag inte vill vara. Det är inte ett skit bättre än ett magsjukevirus. Det smittar så fort. Det räcker med att en ser ett par axlar som är för nära öronen och en jagad blick så blir en själv lika stressad. Det är ren och skär biologi, men det finns val att göra för att stoppa smittspridningen eller åtminstone försöka minimera den. Och jag snackar inte handsprit eller sprit nu. Så här ligger det till. Det är spegelneuronerna som ställer till det. Runt 1990 forskade Rizzolatti och hans team på makaker, en slags apor. En apa hade elektroder på huvudet och apans handrörelser registrerades när den sträckte sig efter frukt från en skål. Vid ett tillfälle såg apan en annan forskare som sträckte sig efter fruktskålen. Forskarna såg då att hjärnaktiviteten såg likadan ut som om apan hade utfört rörelsen själv. Ett leende smittar och vi imiterar gärna kroppsspråket hos den som vi talar med. Det är spegelneuronerna som är i farten. Så utifrån detta resonemang ska jag inte spegla stressade kollegors beteende och kroppsspråk. Och framför allt ska jag inte säga ”att det är så jävla mycket nu”. Så principen ”fake it ´til you make it” ska gälla. Om jag sänker mina axlar och ler samt säger att det är lugnt så kanske jag lyckas smitta någon till att sänka sina egna axlar. En annan grej är att inte gå fort i korridorerna, men det har jag aldrig gjort så om jag drar ner på farten där kommer jag aldrig fram. eller så ska en stå still med låga axlar och le. Och jag ska inte säga ”att det är mycket nu”. Men för att orka med detta ska jag gå och lägga mig strax, vilket är osedvanligt tidigt och jag ska sluta ta med jobb hem. Rekapitulera och flytta om styrkorna.
Note: Om du vill veta mer om hur kroppen påverkar vårt psyke kan man fördjupa sig i ämnet embodied cognition eller nöja sig med att kolla på det här klippet:
