En grön käftsmäll som bara blåste förbi eller bristen på mindfulness
Det sägs att mindfulness är bra. Det tror jag säkert. Nu gå vi in i juni månad och maj månad var inte en månad att vara mindful i. Det kom något grönt som slog till lika oväntat som en käftsmäll av en god vän fast man varit snäll. Som vanligt hann jag inte med. Den tid på året som är så underbar har jag som mest att göra. Studier med examinationsuppgift och i skolans värld är det den absolut mest hektiska månad på året. Det är inte så att jag känt mig stressad utan snarare beklämd av att jag och folk i min bransch inte hinner stilla sig och njuta av allt det vackra klorofyllet som fullständigt väller fram. I år gick den processen snabbare än vanligt och det var säkert en bidragande faktor till att jag noterade att rapsfälten var illgula en dag och sedan var de gröna nästa gång jag tittade. Egentligen skulle vi gjort som min rektor föreslog. Vi stänger skolan och ger alla sommarlov nu så kallar vi in allihop när det regnar istället. Det tror jag hade varit en utmärkt idé eftersom elever precis som lärare och specialpedagoger känner att det är lite mission impossible att genomföra ett vettigt arbete i 30 graders värme så även inomhus. Företaget som säljer Resorb har säkerligen gjort finfina vinster i hettan.
Som specialpedagog står jag mitt i arbetet med att avsluta med årskurs 9 och lämna över all info till gymnasiet samtidigt som det är en del arbete kring klassbildning och möten rörande höstens nya 7:or. Känns lite delat må jag säga samtidigt som flera förtvivlade mammor (ja, det är vanligen mammor) som ringer och är oroliga över att deras barn inte fått det stöd de egentligen har rätt till i dessa betygshetstider. Skolan ska spara pengar och det gör att det är det basala i form av ordinär undervisning som stålarna räcker till. Elevassistenter och svängrum i organisationen ryker. Det gör mig så jävla förbannad så det finns inte. Det finns gränser för hur mycket lärare kan fixa inom klassens ram. Dessutom blir klasserna större. Dock finns det lite ljus i horisonten. Det påstås att nöden är uppfinningsrikedomens moder och lite så är det. Folk börjar förstå att man inte kan organisera en skola så som man alltid har gjort. Det går att göra på andra sätt och det är skolutveckling på riktigt när behoven ses och att folk förstår att något annat måste göras. Jag ser dagligen hur lärarna sliter för att hinna med och trots att de springer jävligt fort hinner de inte med. Att fånga upp elever som missat något moment, bedöma och sätta betyg är en mycket tidskrävande process. Den tiden vore bättre att lägga på undervisning istället. Men det är våra politiker som lattjat till skolan till den spelarena som den kommit att bli. För det är ett vågspel att som förälder placera sin guldklimp i den man tror är den bästa skolan i dessa friskoletider. Det är en annan sak som gör mig skogstokig. Det fria skolvalet och vinster som friskolor plockar ut. Men det orkar jag inte med idag. Säkert är att jag kommer att skriva om det. Fast det blir en annan dag.
För övrigt behöver en inte dricka Resorb som vuxen för att upprätthålla vätskebalansen i värmen. Rosévin, en schysst prosecco eller en iskall GT med möe lime hjälper upp´et åtminstone när en är ledig. Fast det är klart. Jag har druckit massor av vatten också i helgen som var. Nu ser jag en ände på jobbet innan semestern och det är läge att ge mig själv tid att stanna upp och njuta av det gröna. Lite grön mindfulness med andra ord. Snart är allt lika gult som de nyss så vackra rapsfälten.
