Är du optimal lille vän?
Hur går det med nyårslöftet, du vet det där att gå på gymmet så det blir fint till beach 2019? Går det bra för dina barn i skolan? Får de bra betyg? Vad vill du utveckla för att bli en bättre medarbetare, frågade chefen på lönesamtalet. Grattis till vg på tentan, förresten! Schysst att du persade på Göteborgsvarvet! Du har chans på A om du lägger manken till och utvecklar resonemangsförmågan ett snäpp till, sa läraren på utvecklingssamtalet. Fan! Nu blev det fel på ögonskuggan. Måste göra om den looken, för annars kan jag inte visa mig för folk. Måste kolla Insta så jag är med i loopen. Köpa färdiglagat? Aldrig. Jag lagar maten från grunden varje dag.
En maskin kan optimeras för att den ska funka optimalt och producera på max. Lite regelbunden service och den tuggar på och gör sitt jobb. Människor är inte maskiner. Trots det ska människor i sann New public management också optimeras och det vi gör kvantifieras och kvalitetssäkras. Vi lever i en optimeringskultur där misstagen osynliggörs. Man ska vara lyckad och redo att utvecklas ännu mer. Nya mål. Var inte nöjd för länge. Går alltid att göra bättre. Men misstagen då? Är det inte av dem vi lär oss hur vi ska bli lite bättre och kanske inte bli optimal på ett bräde? Att misslyckas ses inte som något lärorikt utan leder ofta till ett missnöje som lägger sig som en grå filt över livslusten. Blir filten för tjock och några nyanser mörkare är det något som någon annan får hjälpa till med. Vi kopplar in experter som är optimerade för att kunna hjälpa den som är ooptimerad. Eller så kan man skylla på någon annan för sitt eget misslyckande. För att inse att man misslyckats med något är outhärdligt.
Den ökade psykiska ohälsan hos unga drar över landet som en gigantisk grå filt. Är det så konstigt när misslyckanden ses som nederlag och inte som något att lära sig av? Konstigt koncept i skolan att inte dra nytta av när det sket sig. Är det möjligt att springa Göteborgsvarvet och vara glad som fan över att man tog sig runt och träffade en massa härliga människor? Är det inte lite charmigt om ögonskuggan inte blev så himla perfekt? Är stålar i lönekuvertet allt?
Nu menar jag inte att det är fel att försöka bli bättre på det man önskar. Det går att serva människomaskinen så den blir så bra den kan. Men den önskan borde komma inifrån en själv. Från självaste hjärteroten. Inte från vad andra trycker på dig. Så kanske handlar det om att optimera sitt mod. Att våga träna på att misslyckas, våga gå sin egen väg och våga vara nöjd ganska ofta. Jag är inte jättemodig alltid. Men jag kan bli modigare. Jag är inte riktigt där. Jag är inte riktigt där än.
(Inpirerat av och lästips: Growing mind set och The power of yet av Carol Dweck handlar om att lära av motgångar och tänka att man kan lära sig men att man kanske inte är där man vill ännu.)
