Maries lilla röda och prestationshets

Jag tycker själv att jag är mästare på att planera. Det gör jag i min lilla röda bok enligt ett system som heter Bullet journaling. Om du vill veta mer om det så kolla https://bulletjournal.com/pages/learn. Eftersom jag skriver examensarbete inom specialpedagogik och jobbar heltid kräver det eftertanke både för att hinna och att orka. I fredags eftermiddag och hela helgen gjorde jag en viktig upptäckt. Det var som så att jag hade planerat att skriva på examensarbetet dels på fredag eftermiddag och sedan lite på lördag och lite på söndag. Sedan ligger jag efter med arbetsuppgifter på jobbet. Och huset är ostädat och bilen asskitig och jag borde… Jorå. Listan kan göras tämligen lång. Det som blev gjort var lite research igår när det var söndag och inget jobbaktigt. Så det tunga samvetet blev till en svart blöt filt då jag insåg att det gick ju inte som planerat och jag rackade ner på mig själv ganska hårt. Det här har jag varit tvungen att fundera över i helgen så klart. Min envishet kan ibland sätta en gigantisk press på mig själv att prestera. Prestera mera. Och mera. Men i helgen tog det tvärstopp. Så vad blev då lärdomen? Det blev flera: Stress leder till smärta både i leder och i själen. Promenader, skogsyoga, meditation och frisk skogsluft rensar huvudet vilket fick mig att tänka på ett annat sätt. Det lindrar också ledvärk fast först gör det ondare och dagen efter känns det bättre. Planera i alla ära, men kom ihåg att också planera in vila. Inget blir bättre av att planera in varenda minut och bara köra på tills skallen nästan spricker. Så nu ska Marie planera in vila och roliga saker mellan varven i den fina lilla röda boken som så fint avlastar mitt minne. Å vissa dagar ska jag inte planera något utan bara flumma runt i skogen eller göra vad sjutton som faller mig in. Det är ett löfte till mig själv. Self-compassion.