Otidstypisk reflektion
För ett par månader sedan köpte jag nya glasögon. De ser nästan likadana ut som de jag hade när jag var i tjugoårsåldern. Då kallades de för kommunistglasögon. Det kallar jag dem inte längre då de är av märket Ralph Laurent och kostade skjortan vilket en anhängare av planekonomi inte skulle köpa. Så här sitter jag med runda glasögon av fint märke. Några veckor senare skulle jag gå till frisören och finner till min förvåning att jag säger till henne att jag ska spara ut håret. Så nu växer det så det knakar i sommarsolen och när jag tittar mig i spegeln är det som en deja vú till ett betydligare yngre jag förutom att rynkorna är fler och jag är tjockare än när jag var 20 år. Fast finnar har jag trots att jag är i klimakteriet. Skumt! Är klimakteriet den andra puberteten kanske? Nu är det inte enbart utseendet som förändrats om jag jämför mitt 20-åriga jag med mitt nuvarande 53-åriga. Jag lyssnar hellre på p1 eller poddar än NRJ och är således är inte uppdaterad på senaste musiken. När jag var 20 avskydde jag jazz, vilket jag uppskattar nu även om gammal hårdrock förfarande är bäst i en kombination med asbra blues. Sedan har jag kommit till insikt att alla utbildningar och kurser jag läst endast har skapat en insikt om hur lite jag egentligen vet. Det är liksom en mer grå nyans som smugit sig in istället för den svartvita världsuppfattning jag hade när jag inte påbörjat min nyfikna jakt på mer kunskap om vitt skilda ting. Fast någonstans inbillar jag mig att jag har nytta av den förvärvade kunskapen även om jag har svårt att sätta ord på den. Jag är också tacksam över min minskade explosionsrisk. Jag har ett betydligt större tålamod och kan ta motgångar på ett mer balanserat sätt än tidigare. Det har lett till att betydligt färre saker gått sönder, så det finns en ekonomisk vinning i ett lugnare humör. Gött! Tillbaka till utseendegrejen. Kläder ska vara bekväma och helst skulle jag vilja lägga ner att ha en jädra bh som stryper ihop hela lungkapaciteten. Det är dock inte särskilt realistiskt och försämrar den look som jag försöker upprätthålla. Det är Newtons fel att gravitationen inte gör något positivt för kroppen. Men hur som helst får vi nog alla vara glada för att saker och ting inte alltid är som de varit. Det är rätt gött att en inte bryr sig lika mycket om vad andra tänker och tycker om en längre. En är som en är och det får en försöka vara glad för och försöka göra sitt bästa med det en har. Ha det gött!
